När jag var..ja, var var det? Kanske 9-10 år, så bestämde sig våran familj för att vi skulle skaffa en sommarkanin, bara för att det var kul och för att min kusin hade pratat om det. Jag läste på en massa om kaniner, vi byggde en bur och köpte allt som behövdes. Det som jag tyckte var roligast var nog att köpa en sele åt kaninen. En röd minns jag att det var, jag tror att vi fortfarande har kvar den. När allting var klart så skulle vi åka och välja kanin. Vi åkte till ett ställe i Sala. Vi möttes av en hel massa kaninburar och rasthagar. Vi blev visade till två rasthagar, i den ena satt det två kaninerna, den ena svart, den andra Isbellabrokad, har jag för mig att det var. Bianca och Pocahontas hette dom. I den andra kommer jag faktiskt inte ihåg, men där var det i alla fall bara en kanin. Jag och och min brorsa fastnade direkt för Bianca. Hon var förmodligen någon form av Vädurskorsning. Vi bestämde oss och en månad senare var det dags att hämta henne. Hon fick sitta i en kartong vi fick med oss eftersom att vi inte hade köpt någon transportbur. Vi kom hem och släppte in henne i buren och det visade snabbt att hon var väldigt rädd, nervös och ohanterad. Hon var inte alls kul att hålla på med, sprattlig, rädd, verkligen inget för nybörjare men det fattade ju inte vi då. Selpromenaderna gick ju bara lite sådär superdåligt oc h vi försökte hoppa med henne en gång, men det hade hon ju inte lärt sig så hon förstod ju ingenting. Ingenting gick bra med henne, men vi var ju ändå ledsna när vi skulle lämna tillbaka henne. Efter Bianca så har jag bland annat hållit på med Idas kaniner, och sen skaffade jag ju Ella!