Lite åsikter =)

2011-12-05 @ 08:23:05 Idas inlägg Permalink

Läste Agnes inlägg "Tänkvärt" och tänkte berätta lite hur jag tänker :)

Jag tänker iprincip helt tvärtimot Agnes, haha X)

Nej men för mig går kaninerna först, dom är mitt ansvar och det är jag som ta hand om dem. Visst ibland så kan mamma och pappa ge dem mat när jag t ex är i stallet, men det är jag som har lovat ett ansvar om dem. Jag t ex försöker åka på tävlingar så ofta som möjligt då kaninhoppning är en sak jag brinner för och för att jag och mina kaniner tycker det är kul. Dom är levande "varelser" och kommer alltid först, ingen vill väl sitta i en bur flera dagar icsträck utan att komma ut? Nej precis, jag försöker så ofta som möjligt att vara med dem och ta ut dem.

 

Varje vecka bestämmer jag olika dagar, t ex:

Måndag, ta ut kaninerna i rasthagen.

Tisdag, stallet.

Onsdag, stallet.

Torsdag, ta ut kaninerna.

Fredag, ta ut kaninerna.

Lördag, hoppträna med kaninerna.

Söndag, stallet och vara med kaninerna.

 

Det är så jag tänker :)

 

Som t ex på torsdagen, då har dom inte kommit ut på två dagar och då tycker jag det är viktigt för dom att få komma ut,jag struntar liksom inte i dom vara för att det dyker upp något annat. Och är det så att dom inte får komma ut på kanske 5 dagar (som det var för en vecka sedan då jag hade maaaassor i skolan) då går jag upp tidigt på morgonen och släpper ut dom i ladugården innan skolan :)

Oftast bara Polly då hon blir princip galen om hon får sitta inne imer än två dagar... ^^

Det är därför som jag i nuläget t ex inte skulle kunna ha en häst, då hinner jag inte ge tid och kärlek till både hästen och kaninerna.

 

Det är många gånger som jag tänkt att jag inte har tid för dem, t ex när det enda jag gör med dem är att ge dem mat...

Så lite kortfattat: Dom är levande "varelser" som jag har ansvar om och då är det jag som ska prioritera dem först tycker jag, matte älskar ju sina ninisar :)


Och man blir glad när man får något tillbaka. T ex den där morgonen när jag gick upp 06.00 för att ta ut Polly en sväng innan skolan, då kändes allt inte värt det... Men när jag såg hennes glädje där i rasthagen så ångrade jag mig.

Kommentarer

Lämna en kommentar:

Vad vill du kalla dig?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (måste inte fyllas i)

Din Bloggadress?:

Vad hade du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0